Underhåll

I likhet med de flesta historiska instrument är såväl cembalon som klavikordet relativt känsliga instrument. Eftersom instrumenten är tillverkade helt i trä kommer luftfuktigheten att påverka instrumenten i ganska stor utsträckning. Detta märks framförallt på stämhållningen och i viss mån även funktionen hos klaviatur och mekanik.

Om du vill att instrumentet ska fungera tillfredsställande året om får du räkna med ett visst minimum av underhåll. Jag behöver väl knappast påpeka nödvändigheten av stämning av instrumentet. Det är av stor betydelse för stämhållningen att du håller instrumentet uppstämt i rätt tonhöjd även under perioder då du inte spelar på det. Samtidigt är det lättare att under stämningsproceduren upptäcka andra småfel. Numera finns det en uppsjö av förnämlig litteratur som avhandlar stämning av historiska klaverinstrument. I detta sammanhang vill jag också nämna att det finns utmärkta hjälpmedel i form av elektroniska stämapparater.

Förr eller senare får du ändå räkna med att en sträng går av och då är det bra om du vet hur man byter en sträng.

Klicka här för instruktioner om hur du byter en sträng.

Av alla små underhållsprocedurer som du som cembaloägare måste konfronteras med är byte av plektrum kanske den uppgift som verkar mest omöjlig. Såvida du inte har intonerat hundratals springare kan byte av plektrum verka till synes oöverstigligt. Då och då träffar jag på en cembalo där ägaren, eller någon annan, helt enkelt flyttat om några springare i stället för att byta ett skadat plektrum.

Först lite allmänt om springare. Det finns många olika typer av springare. De kan emellertid sammanfattas i två typer; trä och plast. Dessutom finns det justerbara springare med en eller flera justerskruvar, och springare som inte kan justeras, alltså saknar justerskruvar. Springaren till vänster är en justerbar plastspringare, springaren i mitten och till höger är olika typer av trä som saknar justeringsmöjligheter. Springare av trä som saknar justerskruvar justerar du genom att kapa av dem i botten för att förkorta dem eller limma på trä- eller kartongbitar för att förlänga dem.

En annan skillnad värt att nämnas är fjädern som håller tungan i upprätt position. Fjäderspänningen är väsentlig för springarens pålitlighet. Till vänster en springare med mässingsfjäder. Springare av trä kan ha fjädrar av olika material, svinborst (historiskt material), nylon eller metallfjäder av olika typ. Springaren av plast till höger har en fjäder som är gjuten i ett stycke med tungan, vilket innebär att du måste byta hela tungan om fjädern bryts. Plastfjädern är mycket tunn och justeras genom att försiktigt böja den. Oavsett material ska fjädern endast vara tillräckligt styv för att nätt och jämnt hålla tungan upprätt. Ett vanligt problem hos springare av trä är att tungan kan haka upp sig om den tar i någon av kanterna i springarens gaffel. Det åtgärdas genom att putsa beröringsytorna en aning med sandpapper eller en skalpell.

Om cembalon är försedd med plektrum av Delrin brukar dessa hålla rätt så länge. Däremot blir delrinmaterialet hårt och sprött allteftersom instrumentet används. Detta medför att du då och då får räkna med att justera intonationen. Så småningom bryts emellertid plektrat av och då är det bra om du vet hur man byter ett plektrum.

Därför följer här nedan en kort och förhoppningsvis enkel beskrivning hur du byter ett avbrutet eller dåligt intonerat plektrum.

Klicka här för instruktioner om hur du byter plektrum.